Förebyggande arbete ger resultat i vargfrågan

Lars-Ola Westerlund är aktiv kommunpolitiker för Miljöpartiet i Forshaga-Ulleruds kommun, samt ersättare i Viltförvaltningsdelegationen. Här skriver han om det förebyggande arbete som sker i Värmland gällande vargen.

Jag tror vi har mindre av uttalat varghat i debatten här i Värmland än i Dalarna och Hälsingland, då det finns fler vargar- och de funnits längre tid här i Värmland, så att gemene man vet att de finns, men att de varken syns eller är till besvär (som vissa påstår).

Vi har varit mest gynnade med potten bidrag från Naturvårdsverket för rovdjursstängsel med mera, och därmed har vi väldigt lite rivna får här fast antalet får ökar. Det är ju faktum också att det är i praktiken bättre att ha får i ett vargrevir än utanför där den eventuellt kan dyka upp och man har stängsel som knappt håller fåren inne.

Det var ett stort intresse för bidragen för hundvästarna i fjol och de hade önskad effekt enligt uppföljningen.

Jag gissar att det är fler län som jobbar med hundvästarna i år och tycker det avväpnar debatten bra om inte ens deras hundar blir de offer som jägarlobbyn påstår. De ska förstås inte ta västarna för intäkt till att släppa hundarna oftare i närheten av vargarna.

Det viktigaste är ju ändå att hålla fårnäringen skadefri och att det funkar praktiskt bra att hålla får på markerna och att som här i Värmland även hjälpa till med att röja av gräset intill stängslet så att elen i staketet fungerar utan återkommande avbrott.

Det har ofta efterfrågats att fårägarna, då detta tar tid och vinsterna är ju små. Vi ger också pengar till att rusta upp gamla rovdjursstängsel, så att dessa ska ha avsedd funktion och för att fårägare har efterfrågat det.

Det var en liten rapport från mig och mitt uppdrag som ersättare i Viltförvaltningsdelegationen.

lars-ola_w_1_av_1

Foto: Robert Halvarsson

Text: Lars-Ola Westerlund

Läs mer om Viltförvaltningsdelegationen här

Läs mer om ekonomiskt stöd gällande förebyggande insatser hos Vilt- och rovdjursförvaltningens blogg här

Annonser

Biologisk mångfald i våra skogar

Vår Riksdagsledamot Stina Bergström har nyligen debatterat Daniel Bäckström, Riksdagskandidat för Centerpartiet, till fråga om rovdjur och dess förhållande till vilt och tamboskap i Värmlands Folkblad.

Läs ursprungsinlägget här, och Stinas replik här. Frågor om hur vi i Miljöpartiet tänker oss rovdjur och gles- och landsbygd ofta dyker upp, när vi pratar om att hela Värmland ska leva. Med anledning av detta kan det vara intressant att se vad vi tycker i vårt handlingsprogram (sid. 25).

Där skriver vi på följande sätt om rovdjurens plats i naturen:

”Rovdjuren hör också hemma i våra skogar. All mänsklig verksamhet bör anpassas till naturens förutsättningar, och till de förutsättningarna hör att det finns rovdjur som varg, björn och lodjur i Värmland. Ett grundläggande mål är att rovdjursstammarna ska vara långsiktigt livskraftiga. Om så stora stammar inte ryms i Skandinavien, måste våra rovdjursstammar få hänga samman med de finska stammarna av samma arter.

För att det inte ska bli för svårt att hålla tamdjur i områden med stora rovdjur bör samhället hjälpa till med bidrag till olika åtgärder för att förebygga rovdjursangrepp, t.ex. rovdjursavvisande stängsel, och även ge skälig ekonomisk ersättning när angrepp inträffar.”

Ett mindre rovdjur

Räven. Ett av våra mindre rovdjur. Foto: Jonn Leffmann, Creative Commons

Vargen. Ett av våra större rovdjur. Foto: Gunnar Ries, Creative Commons

Med andra ord tror vi att det klokaste är att sträva efter samexistens. Vi vill se en levande landsbygd med närhet till affärer, skola, sjukvård och kollektivtrafik, samt artrika skogar. Till de hör rovdjuren, som en av flera pusselbitar. Vi vill värna både människorna som försörjer sig på att föda upp boskap, samtidigt som vi slår vakt om ett variationsrikt djurliv.

Text: Robert Halvarsson