#Sommarläsning om klimatet

Är du intresserad av idéer för din sommarläsning? Kanske också passa på att fördjupa din kunskap om klimatfrågan? Vår landstingspolitiker Eva Hallström vill passa på att tipsa om två böcker, kanske att varva mellan deckarna och fantasyromanerna.

Det här förändrar allt (1 av 1)

Eva Hallström rekommenderar varmt Naomi Kleins senaste bok. Foto: Robert Halvarsson

Det här förändrar allt – Naomi Klein

”Det är en bok som säger att skräckberättelsen om att de destruktiva och farliga klimatförändringarna kan få ett lyckligt slut. Där de som smutsar också är de som får betala. Det är vår möjlighet, vi kan göra det tillsammans.”

Köp den här

Klimatfeminism – Linnéa Engström

”Boken klimatfeminism förenar kampen för klimatet med kampen för en mer rättvis värld och är Linnéa Engströms debut som författare. Boken innehåller även porträtt av några av den gröna rörelsens främsta förespråkare för klimaträttvisa.”

Köp den här

Undertecknad vill å sin sida passa på att tipsa om Klimatmagasinet  Effekt, som i skrivande stund ger ut ett gratis ”prova-pånummer” för den som är intresserad.

Kanske passar sig sådan här läsning bland annat på tåget? Johan Andersson, språkrör för Grön Ungdom Väst, skickar med några tips om fina sträckor att resa på nu under sommaren.

Med hopp om fler vackra junidagar,

Text: Robert Halvarsson
Verksamhetsutvecklare, Miljöpartiet Värmland

Klimatavtalet klubbat!

MP Värmlands språkrör Stina Bergström skriver om klimattoppmötet i Paris, där de i går kväll klubbade ett nytt klimatavtal.

”I use to say We must, We can, sometimes We will. today I say: We did!”

Igår var FN: klimatchef Christiana Figueres strålande lycklig. För igår kväll gjorde världens länder äntligen det. Ordförande Laurent Fabius fällde klubban och klimatavtalet var på plats. Det gick så fort att vi i observatörssalen knappt hängde med. Vi hade suttit och väntat länge på att det sista ”stormötet” skulle börja. Och trott på ytterligare nattmanglingar.

Den ”finala” versionen av klimatavtalet presenterades vid lunchtid. Att både den franska presidenten Holland och FN: s generalsekreterare Ban-Ki-Moon var inkallade att hålla tal var både starkt och lite oroande. Att Hollands uppmaning till parterna att nu skriva under detta så länge förhandlande, kompromissade avtal för att ”ni har möjligheten att förändra världen” riktade sig speciellt till vissa länder som obstruerat under natten var inte svårt att gissa.

Och de lyssnade. Avtalet gick igenom med några mindre språkliga och ”tekniska”  ändringar. Väl så viktiga för vissa länder….

Rösta.jpg

Att formuleringar om att skärpa målet från 2-grader till 1,5 graders uppvärmning skulle finnas med i avtalet trodde jag inte när jag kom till Paris. Det är riktigt bra. Att ländernas nationella åtaganden i dag snarare pekar på 3 grader är förstås skrämmande. Men därmed ännu viktigare att den punkt vår miljöminister Åsa Romson och hela EU slagits hårt för, nämligen att åttagandena ska uppdateras och höjas vart 5 år,  finns med i avtalet.

Att det inte finns någon paragraf kring hur mycket utsläppen ska minska i världen till när, vilket EU också drivit,  är förstås dåligt. Men å andra sidan; detta kan klimatforskarna räkna ut åt oss.

Skrivningarna kring klimatinvesteringar och ersättningar för förluster och skador till drabbade utvecklingsländer pga klimatförändringarna borde ha varit skarpare, men blev så bra de kunde bli när beslut ska fattas med konsensus. Mycket tack vare Åsa Romson och hennes Bolivianska ministerkollegas arbete som förhandlingsledare för de frågorna.

Medan jag väntade på sista mötet igår hann jag delta i en av de demonstrationer som gick av stapeln i Paris under dagen. På Marsfältet vid Eiffeltornet var det tjockt med människor, många klädda i rött, som bildade mänskliga kedjor sjöng och skanderade.

Jag träffade partikamrater från England, fältbiologer från Sverige, Jorden vänner från Latinamerika mm mm. Utan alla dessa klimataktivister över hela världen skulle aldrig världens ledare igår kväll kommit överens om att börja förändra världen. Det är viktigt att komma ihåg.

Nu är det bara att kavla upp ärmarna och göra verklighet av Parisavtalet. Klimatarbete görs inte i ett dokument. Det görs i företag, hushåll, kommuner, regioner och i riksdagen. För mig som klimatpolitisk talesperson för miljöpartiet kommer arbetet nu att bli roligare och lättare med avtalet i ryggen.

Och vi politiker som sitter i miljömålsberedningen, och ska ta fram klimatmål för Sverige, vi har fått ett tydligt tecken om att skärpa till det arbetet. Om vi ska hamna på 1,5 grader istället för 2.

Text: Stina Bergström
Riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson, Språkrör MP Värmland

Klimatmöte med Lorentz

Lorentz Tovatt är språkrör för Grön Ungdom, i kväll träffade han GU Värmlands medlemmar i Karlstad för att prata om klimatpolitik.

Lorentz är språkrör för Grön ungdom tillsammans med Magda Rasmusson, han har varit aktiv i klimatpolitiska frågor under en längre tid.

Bland annat besökte han Lima i Peru, 2014, för att representera Grön Ungdom på klimattoppmötet som hölls där. I sin presentation betonar han vikten av enskilda länder engagemang i klimat och miljöfrågor som viktigt.
– Om ett land börjar med positiva aktiviteter, följer ofta flera länder med.

Positiva exempel finns bland annat i Tyskland, vars energipolitik som inneburit fler solpaneler, vindkraft och annan icke-fossil energiproduktion.
– En sak som är spännande med Tysklands energipolitik är att det påverkar vilka som äger den. Det man kan se är att 35 procent av all förnybar elproduktion ägs av individer, som får kontroll över sin egen energi, berättar Lorentz, som ser det hela som en demokratisering av elmarknaden.

Lorentz 1 (1 av 1)Istället för ett fåtal bolag äger vi människor sin egen energi. I Tyskland skapas därför också arbetstillfällen på landsbygden. Så kan också ske i andra länder som går före.

Klimatpolitik handlar om rättvisa
De totala utsläppen av växthusgaser växer dock kraftigt i världen, vilket bidrar till varmare temperatur med en rad medföljande problem. Detta är vad som ibland kallas för ”växthuseffekten”. Ekosystem rubbas och resulterar bland annat i ett mer extremt väder och ett smältande arktis.

Att bemöta detta ser GU som en rättvisefråga. De rika släpper ut mer än de fattiga, det finns även skäl att se det som en kvinno- och jämställdhetsfråga.

Om klimatfrågan skriver Grön Ungdom följande på sin hemsida:
”Klimatet bryr sig inte om nationsgränser. Därför behövs ett bindande globalt klimatavtal. De rika länderna ska minska våra utsläpp med minst 40 procent till 2020, och vi ska hjälpa fattiga länder att minska lika mycket. Vi gröna vill att Sverige tar på sig ett ledarskap och går längst fram i kampen för att förhindra kommande klimatkatastrofer.”

Läs mer – Lorentz Tovatt: Åtta orsaker varför till att klimatet handlar om jämställdhet

Förenta Nationerna är en viktig part i hur världens länder försöker tackla klimatförändringarna, och idag finns en frivillig överenskommelse mellan flera länder som kallas för Kyotoprotokollet, som ska få regeringar och länder att minska utsläppen.

Lorentz TovattMen kraven är lågt satta, och Sverige borde minska sina utsläpp med 60 % istället för EU:s föreslagna nivå på 40 % till 2030, menar Lorentz – som pekar på att fattiga länder oftast vill se större åtaganden. Protokollet har också visat sig trubbigt då regeringar i flera länder, däribland Australien och USA, har motverkat bindande avtal som gör gällande att länder måste satsa på mer ambitiösa klimatåtgärder.

En global utmaning
– En anledning att vilja gå på toppmöten trots att man ändå riskerar bli besviken, är att möta den globala gröna rörelsen, i Köpenhamn för några år sedan var det ungefär 100,000 personer som demonstrerade, säger Lorentz.

Oavsett vad kommande klimattoppmötet i Paris kommer att resultera i, kommer enskilda länders satsningar att vara viktiga. Och utmaningar finns, för varje år satsar många länder, däribland Sverige, mycket mer pengar på att subventionera fossila bränslen jämfört med förnyelsebara alternativ.

Läs mer – Dagens ETC: Dina skattepengar går till diesel och olja: ”Barockt”

Och vi bör inte gömma oss bakom att många länder hittills inte har valt att möta klimatutmaningen.
– Det spelar ingen roll om USA och Kina släpper ut mycket, vi måste ändå ta vårt ansvar.

Lorentz Tovatt nämner särskilt transportsektorn som viktig att förändra, den nya regeringens satsningar pekar i rätt riktning, de är mer ambitiösa än den tidigare under alliansregeringen menar han. Vi ska inte vara rädda för att använda så kallade robin-hoodskatter.
– Genom att bestraffa det som är dåligt, kan man satsa på det som är bra.

Text och foto: Robert Halvarsson

Grön Ungdom vill:

– beskatta miljöförstöring och lägga pengarna på hållbara alternativ som förnybar energi och energieffektiviseringar
– satsa ordentligt på utbyggnad av järnväg och kollektivtrafik
– ha ett globalt klimatavtal, och att Sverige ska vara ett föregångsland

Läs mer:
Grön Ungdoms klimatsida
Grön Ungdom Värmland
Lorentz Tovatts hemsida

Den globala uppvärmningens skrämmande matematik

I torsdags lyssnade jag på radioprogrammet OBS. Kulturjournalisten Dan Jönsson hade en krönika, inspirerad av en artikel av miljödebattören Bill McKibben i augusti-numret av amerikanska Rolling Stone Magazine: ”Global Warming’s Terrifying New Math” – den globala uppvärmningens skrämmande nya matematik.

Jag citerar valda delar av Jönssons inlägg eftersom det är så tänkvärt, i sin enkelhet och tydlighet:

”Den globala uppvärmningens skrämmande nya matematik… handlade inte först och främst om att bevisa att växthuseffekten accelererar, för det gör den. Som McKibben konstaterade var maj månad i år den 327:e månaden i rad när jordens medeltemperatur översteg ett tjugoårigt genomsnitt. Oddsen för att det ska hända av en slump är ett tal med nittionio nollor, betydligt mer än det förmodade antalet stjärnor i universum.

Den globala växthusmatematik som Bill McKibben vill lära ut består i stort sett av tre tal.

Det första är enkelt: två grader. Det är det välbekanta globala klimatmålet, den gräns för uppvärmningen som inte får överskridas om inte följderna ska bli katastrofala.

Det andra talet… 565 gigaton – det är den mängd koldioxid vi kan förbränna innan de två graderna är uppnådda… och med dagens förbränning är de 565 gigatonen slut om sexton år…

2 795 gigaton är summan av de samlade kol- och oljetillgångar som mutats in av världens kol- och oljebolag… Man inser då att de fossila bränslen som väntar på att exploateras kommersiellt redan idag är fem gånger större än vad som går att bränna av utan att tvågradersmålet överskrids.

Slutsatsen är klar. Antingen struntar man i tvågradersmålet och låter planeten sakta kvävas till döds, eller också – ja: alternativt är kol- och oljeindustrin nästa stora globala finansbubbla.  Som McKibben konstaterar befinner sig de här fossila resurserna fortfarande under jord rent fysiskt – ekonomiskt däremot betraktas de redan som reella tillgångar. De påverkar aktiekurserna, bolagen lånar pengar med reserverna som säkerhet, regeringarna räknar med exportinkomsterna för framtiden. Om analytiker och investerare tvingades inse att åttio procent av de här företagens tillgångar aldrig kommer att kunna realiseras skulle deras aktiekurser kollapsa.”

De här siffrorna borde vara tillräckliga för att få samtliga beslutsfattare – politiker, ekonomer, företrädare för näringslivet – på fötter. De talar ett tydligt språk. Om någon ifrågasätter behovet av ett grönt parti kan det vara bra att minnas: 2 grader, 565 respektive 2 795 gigaton!

Louise Hamilton