Högre tempo i landstingets jämställdhetsarbete

Trots att det är 2017 finns det fortfarande skillnader i kvalitén på den vård som erbjuds. Det kan bland annat bero på faktorer som kön, ålder, utbildning, sexuell läggning, funktionshinder och ekonomiska förutsättningar.

För att öka tempot i landstingets jämställdhetsarbete har Värmlandssamverkan tillsatt en särskild arbetsgrupp av politiker för att sätta fokus på frågan och jobba mer aktivt på politisk nivå med jämställd vård.

Det är skillnader i hur män och kvinnor upplever hur de blir behandlade i vården. Det finns skillnader i vård om man är född utanför EU jämfört om man är född i Sverige och det är skillnad på bemötande om man har funktionshinder eller inte.

SAM_0087-picsay.JPG

För att uppnå jämställdhet behövs kunskap om hur läget ser ut idag. Foto: Robert Halvarsson

Vi politiker behöver bli bättre på att ha med jämställdhetsperspektivet i vårdens styrdokument. Inte bara nämna vikten av jämlik vård utan ta arbetet till en mer konkret och djupare nivå.

Robert Halvarsson och Monika Bubholz är Miljöpartiets representanter i arbetsgruppen och vi har båda stort engagemang för dessa frågor. Idag var första mötet för arbetsgruppen och vi ser fram emot det vidare arbetet. För att kunna förändra något behöver vi ha fakta på plats.

Vi menar att vi behöver utveckla den statistik som tas fram och genomföra gender budgeting för att se de strukturer som finns. Att öka kunskapsnivån rörande jämlik hälsa är därför oerhört viktigt.

Jesper Johansson sågar yttrande om sammanslagning med Västra Götaland

– Det är olyckligt att Region Värmlands styrelse sagt ja till sammanslagning av Värmland med Västra Götaland, säger Jesper Johansson (MP) som reserverade sig mot styrelsens beslut. Dessutom är det yttrande som styrelsemajoriteten antog väldigt missvisande.

– Istället borde Region Värmland ha sagt nej till sammanslagning med Västra Götaland, fortsätter Jesper Johansson. Om Värmland ska slås samman med andra län, så är det bättre att vi går samman med Örebro, Västmanland och Södermanland, och kanske några län till. Dessutom borde man lyssna på väljarna i en så här stor och viktig fråga. En sammanslagning med andra län borde inte få göras utan att Värmlands invånare sagt ja till det i en folkomröstning.

Beslutet röstades igenom av S och C, som tillsammans utgjorde en majoritet i styrelsen. MP var ett av flera partier som reserverade sig mot beslutet.

Jesper Johansson menar att styrelsemajoritetens yttrande på punkt efter punkt är antingen direkt vilseledande eller tar upp saker som inte har med förslaget om regionsammanslagning att göra:

Yttrandet inleds med ett resonemang om ansvarsfördelningen mellan region och stat.

– Den diskussionen har ingen direkt koppling till förslagen i betänkandet. Det ansvar som tidigare legat på staten, och som de nya regionerna förväntas få ta över, är redan i de flesta län överfört till antingen ett direktvalt regionfullmäktige eller – som i Värmlands fall – till ett kommunalförbund, förklarar Jesper Johansson. Min uppfattning är att det ansvaret bör ligga hos direktvalda regionfullmäktige i samtliga regioner. Men det kräver inte på något vis att regionerna blir större än idag.

– Även om det kan finnas skäl att i framtiden förändra ansvarsfördelningen mellan stat och regioner, så finns det inget som visar att sådana ändringar skulle kräva större regioner. Till exempel så har kantonerna i Schweiz ungefär lika stor folkmängd i snitt som de nuvarande svenska länen, men betydligt större ansvar i förhållande till sin statsmakt, säger Jesper Johansson.

I yttrandet påstås att det huvudsakliga argumentet mot större regioner skulle vara att Värmland har en större handlingsfrihet om man styr över sina egna frågor.

– Det är helt missvisande, säger Jesper Johansson. Det finns en rad argument mot större regioner som är betydligt viktigare. Större regioner gör att besluten om den vård som de flesta människor oftast kommer i kontakt med flyttas längre från medborgarna: antingen geografiskt längre bort eller till indirekt valda organ. Det kan kan öka risken för att närheten till vård för människor i mindre tättbefolkade områden prioriteras bort, alltså att man lägger ner sjukhus och vårdcentraler.

– Dessutom ger det nationella skatteutjämningssystemet en större trygghet i att områden med lägre skattekraft kompenseras, än förhoppningen om att de nya storregionerna inom sig ska flytta resurser till områden med lägre skattekraft. De resonemang som finns i Indelningskommitténs betänkande, om att större regioner underlättar prioritering och kraftsamling, tyder snarare på att större regioner främst kommer föra resurser från områden med glesare befolkning till de mest befolkningstäta områdena, befarar Jesper Johansson.

– Och en annan viktig sak är att samarbetet mellan kommunerna och regionen kan bli svårare när över 50 kommuner ska ingå i samma region. De som driver på mest för större regioner är väldigt fokuserade på hur regionerna ska samspela med staten, men för människors vardag är samarbetet mellan kommun och region minst lika viktigt, påpekar Jesper Johansson.

Yttrandet tar upp att de statliga myndigheternas regionala indelning bör samordnas.

– Det håller jag med om, men det kan mycket väl göras utan förändringar av landets indelning i landsting och regioner. Därför är inte det heller relevant som argument för sammanslagning av Värmland med Västra Götaland, säger Jesper Johansson.

I yttrandet sägs att jämnstarka regioner skulle ha större förhandlingsmakt gentemot staten och bättre förutsättningar att samla sig kring satsningar på bland annat infrastruktur och forskning.

– När det gäller satsningar på infrastruktur så är den främsta förutsättningen för att Värmland ska ha nytta av en större region att de regioner vi slås samman med har samma intressen som Värmland. De regioner som ligger längs stråket mellan Stockholm och Oslo – Örebro, Västmanland och Södermanland – delar Värmlands intresse för satsningar i detta stråk, och det är den viktigaste regionala utvecklingsfrågan för Värmland. För Västra Götaland däremot är de viktigaste stråken Stockholm-Göteborg och Oslo-Göteborg-Malmö, medan stråket Stockholm-Karlstad-Oslo är en konkurrent om statliga investeringsmedel. Därför skulle en sammanslagning med Västra Götaland vara direkt negativ när det gäller Värmlands möjligheter att verka för det som är viktigast för oss, förklarar Jesper Johansson.

– När det gäller forskningssatsningar vill jag peka på att de siffror som Indelningskommittén tolkat som att större regioner får mer, i själva verket bara handlar om att de största universiteten får mer, helt oberoende av regionindelningen, fortsätter Jesper Johansson.

I yttrandet sägs att en västsvensk regionstillhörighet skulle ge goda tillväxtförutsättningar för Värmland.

– Här bortser styrelsemajoriteten från att Västra Götalands-regionen, även om den förstärks med Värmland som blir ca en åttondel av regionens befolkning, kommer att verka för att satsningar i första hand prioriteras till Göteborgs-området och stråken Stockholm-Göteborg och Oslo-Göteborg-Malmö. Det kommer att vara till nackdel för stråket mellan Stockholm och Oslo, där Värmland ligger, säger Jesper Johansson.

– Att även Västra Götaland gränsar till Norge nämner styrelsen som en möjlighet för Värmland vid en regionsammanslagning – men Värmland kommer ju knappast ha stor nytta av att handeln och trafiken över Svinesund ökar, konstaterar Jesper Johansson.

I yttrandet spekuleras om att Karlstadsregionen i Västra Götaland skulle utvecklas till den näst största arbetsmarknadsregionen, efter Göteborg, och bli någon form av inomregional balanspunkt tillsammans med Skövde och Göteborg.

– Här tycks S och C fullkomligt blunda för det faktum att både arbetsmarknadsregionen Trollhättan-Vänersborg och arbetsmarknadsregionen Borås har fler invånare än Karlstads arbetsmarknadsregion, förklarar Jesper Johansson. Dessutom ligger både Borås, Skövde och Trollhättan-Vänersborg närmare stråket Stockholm-Göteborg. De kommer ha fördel av att Västra Götalands-regionen prioriterar det stråket, medan Värmland blir bakbundna i vår strävan att få satsningar till stråket Stockholm-Karlstad-Oslo.

Dialogvecka om framtidens sjukvård

Politiker i landstinget är denna vecka ute och för en dialog med värmlänningarna om vården och landstingets verksamheter. Den 8 mars stod Älvkullegymnasiet och Nya landstingshuset i Karlstad på schemat.

I Miljöpartiets grundstomme finns tilltron till samtalet och dialogen. I partiprogrammet talas det till och med om ”deltagande demokrati”, där beslut flyttas närmre människor. Att människor ska kunna träffa sina förtroendevalda och ställa frågor ligger i linje med våra grundläggande principer.

Den medborgardialog som äger rum under vecka 10 har organiserats av Landstinget i Värmland, för att samla in synpunkter om framtidens hälso‐ och sjukvård. Såväl politiker från olika partier, liksom tjänstemän, träffar intresserade medborgare på olika platser i samtliga Värmlands kommuner.

Medborgardialog serie (9 av 11)

Öppna för nya idéer. Foto: Robert Halvarsson

Landstinget beskriver det hela så här:

”Landstinget i Värmland vill nu veta vad du har för synpunkter och tankar kring framtidens hälso‐ och sjukvård. Vid detta öppna möte finns ledamöter från landstingsfullmäktige, tillsammans med tjänstemän från Landstinget, på plats för att höra dina synpunkter och idéer.”

Den främsta utmaningen för landstinget i Värmland är hur vi ska hantera att de äldre åldersgrupperna ökar, medan den arbetsföra befolkningen förväntas minska. Det leder till mindre skatteintäkter för att hantera ett större vårdbehov. Nya lösningar, där landstingets resurser används så optimalt som möjligt, anses nödvändigt. Kanske kan man använda IT för att minska resorna eller träffa specialister i Stockholm, eller ska vi arbeta med förebyggande vård på ett annat sätt?

Medborgardialog serie (8 av 11).jpg

Aktiva samtal ägde rum på bland annat Älvkullegymnasiet. Foto: Robert Halvarsson

I Karlstad mötte vi två klasser som studerar vid Älvkullegymnasiet och ett antal intresserade besökare vid Nya landstingshuset. Bland frågorna som finns inom ramen för hur hälso- och sjukvården ska se ut i framtiden, ryms bland annat e-hälsa och digitala tjänster, var vårdnivåerna ska vara placerade och hur vi vill komma i kontakt med vården. Liksom om vi behöver träffa just läkare, eller om det kan vara smartare om vi kopplas ihop direkt med exempelvis en fysioterapeut om vi har smärtor i kroppen, eller kanske en psykolog när vi lider av psykisk ohälsa.

Det frågades också kring hur vi tänker kring förebyggandet av folksjukdomar, om hur vi tänker kring vår egen roll i vår hälsa, och vad landstinget kan bistå för att stärka vår egen aktivitet. Spännande frågor! Kort och gott: hur ska organisationen som sådan motsvara de behov som kommer att finnas framöver?

Under dagen deltog vi, Monika Bubholz och Robert Halvarsson, partiets representanter i Demokratiberedningen i egenskap av landstingspolitiker.

Vi rekommenderar verkligen att ta en titt på de korta filmer som visades under dialogmötena:

Rätt resurs till rätt behov

Digitala hjälpmedel på dina villkor

Bättre insikt och större inflytande i din vård

Förebyggande som stöttar goda levnadsvanor

 

welfie

Text: Robert Halvarsson och Monika Bubholz

Svar på tal om landstingets ekonomi

I brist på egna politiska förslag försöker S måla upp en krisbild av landstingets ekonomi. Därför har de hittat på siffror om underskott på 300-400 miljoner. Den verkliga prognosen är ett underskott på 55 miljoner i år. Det är visserligen bekymmersamt, men det är mindre än 1 % av landstingets budget, och mindre än 2014 års överskott. Så det finns ingen anledning att dras med i den panikstämning som en del socialdemokrater försöker skapa.

Den stora utmaningen är att den medicinska utvecklingen ger allt större möjligheter att behandla olika sjukdomar och låta oss leva längre, och det leder till ökad efterfrågan på sjukvård. Hur vi hanterar detta på bästa sätt är viktigare att diskutera än ett förväntat underskott ett enstaka år.

I Miljöpartiet och koalitionen Värmlandssamverkan är vi övertygade om att bästa sättet är att satsa på utvecklingsarbeten. Det handlar om att använda ny kunskap, ny teknik och flexibla lösningar för att med befintliga resurser möta befolkningens behov. Det finns mycket att vinna på förbättrad kvalitet och ett tydligt fokus på patientens bästa väg genom vården, bland annat i form av undvikande av vårdskador.

Det här beskriver Jesper Johansson och de övriga landstingsråden i Värmlandssamverkan utförligare i ett debattinlägg i Värmlands Folkblad idag.

Närmre och bättre: om närvårdsplatserna i Kristinehamn och Säffle

Värmlandssamverkan är det landstingspolitiska samarbete som Miljöpartiet ingår och verkar i. Efter initiativ från denna sexpartikoalition beslutades det förra året att instifta så kallade närvårdsplatser, och nu ska lokaler i Säffle och Kristinehamn byggas om för att öppnas upp för patienterna. 

Jesper Johansson är landstingsråd för Miljöpartiet, han berättar att Värmlandssamverkan ser en målgrupp med patienter som behöver skrivas in för kvalificerad vård men inte nödvändigtvis behöver specialisthjälp.

Särskild fokus när det gäller närvårdsplatserna kommer att cirkulera kring äldre och multisjuka. Arbetet för att möta patienterna betraktar Värmlandssamverkan som prioriterat, och vill genom detta initiativ öka tillgängligheten, samt minska trycket på Centralsjukhuset i Karlstad.

Kan du berätta hur Värmlandssamverkan tänker kring närvårdssplatser?
– Vi tror att detta är ett bra sätt att öka antalet vårdplatser, då det inte tar i anspråk den allra dyraste vården som finns på Centralsjukhuset. Dessa platser använder dessutom befintliga lokaler som annars skulle stå tomma och kostar pengar, till ingen nytta. Det gör att vi kan erbjuda många patienter en vård som är kostnadseffektiv, men är ändå patientsäker, med god tillgång till de viktigaste funktionerna. Fler och fler landsting har upptäckt att de har skurit ner för mycket på antalet vårdplatser. Akutmottagningen riskerar att bli väldigt ineffektiv på grund av denna brist. Man kan frigöra resurser på Centralsjukhuset genom detta, och få smidigare vårdkedjor. Det här stämmer också väldigt bra med vår politiska inriktning, att verksamhet ska spridas till alla delar av Värmland när det är möjligt och lämpligt.

Hoppas Värmlandssamverkan på sikt att detta ska bidra till mindre kostnader för landstinget?
– Tanken är att större effektivitet och bättre vård ska leda till lägre kostnader, och att vi undviker onödiga risker och komplikationer som kan uppstå om man väntar på vård, på fel ställe. Vi ska komma ihåg att stora sjukhus är riskfyllda platser att vistas på, om man inte behöver vara där. Framförallt hoppas vi kunna utnyttja resurserna på ett smartare sätt, med färre stopp i vårdkedjorna på Centralsjukhuset.

Hur långt skridet är arbetet, närmar ni er verkstad nu?
– Ja, vi har precis påbörjat ombyggnationerna, och skyltar har avtäckts. Nu ska man iordningsställa ett våningsplan i vardera hus i Säffle och Kristinehamn, som båda behöver viss ombyggnation. I början på nästa år hoppas man kunna öppna i Säffle, men det dröjer förmodligen till halvårsskiftet 2016 i Kristinehamn.

Avslutningsvis, detta har ju varit en het fråga som nu håller på att gå i mål, hur känns det?
– Det känns alltid bra när man får genomföra i praktiken det som man länge arbetat för politiskt, att se att det faktiskt ger resultat. Därför är det fint att få se hur det nu skyltas för såväl patienter som personal att närvårdsplatserna är på gång.

Text och foto: Robert Halvarsson

Läs mer:
Sätter upp skylten för närvårdsplatser (NWT)

Glädjande beslut om patientavgifter

Robert Halvarsson är ersättare i Landstingsfullmäktige för Miljöpartiet. Efter dagens fullmäktige är han glad över beslutet att förbättra reglerna kring kostnader för patienter.

Patientavgifterna var den stora frågan jämte landstingsbudgeten under fullmäktige. Flera förändringar klubbades igenom som träder i kraft den 1 januari 2016. De är en del av en årlig översyn, som tagits fram i dialog med handikapps- eller funktionshindersrörelsen i Värmland, och förslaget som antogs samlade hela koalitionen i Värmlandssamverkan bakom sig.

Här finns flera glädjeämnen! Jag vill välja att lyfta fram att landstinget från och med nästa år tar bort patientavgiften kring så kallade kognitiva hjälpmedel och kommunikationshjälpmedel. Kognitiva hjälpmedel förskrivs bland annat till de som har  neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som ADHD, autism men också tidiga stadier av demens. Kommunikationshjälpmedel kan vara av nytta för de som upplevt en stroke, eller vid motorneuronsjukdomen ALS.

En annan del av beslutet som förtjänar att lyftas fram är den avgiftsbefrielse som sker när det gäller besök vid Första linjen i Karlstad och Visit i Hagfors. Första linjen och Visit är ett resultat av samarbete mellan ett antal kommuner i Värmland och landstinget, och syftar till att den som ung från 6 till och med 20 år gammal ska kunna få stöd om man mår dåligt, har problem med droger eller dricker mycket.

De har lägre trösklar in än Barn och ungdomspsykiatrin, och kompletterar BUP och andra stödjande insatser. Och det behövs! För det finns ju som de flesta nog vet ett långtgående problem i form av lång köbildning till just BUP.

Att i dessa fall avskaffa patientavgifterna ser jag som en av flera pusselbitar som hjälper oss att nå rätt personer med de verktyg som landstinget har, för att såväl unga som äldre oavsett ekonomi ska kunna nå egenmakt, få stöd eller vård när behov finns.

Det tål att påpekas att det finns en klassfråga i relationen mellan patientavgifter och individen och familjers ekonomi. De som har det sämre ställt har svårare att få råd med de kostnader som är förknippade med bland annat kognitiva hjälpmedel eller besöksavgifter. Även en hundralapp betyder mycket för den som lite har. Och för just kognitiva hjälpmedel har kostnaden i vissa fall kunnat uppgå till 2 200 kronor, som också är högkostnadsskyddets maxnivå.

Det finns också en intressant relation mellan gott stöd eller vård i tidigt skede och minskade kostnader för vården på lång sikt. Genom hjälpmedel till de som det behöver, samt bättre stöd till personer med måttlig psykisk ohälsa kan vi förhoppningsvis hjälpa till att förebygga allvarligare psykisk ohälsa eller sjukdom, till glädje för alla inblandade.

Robert Halvarsson
Ersättare i landstingsfullmäktige för Miljöpartiet

För samtliga förändringar gällande patientavgifterna, kan den som önskar läsa (de långa!) handlingarna, klicka här. Från sida fem och framåt finns förslaget som fullmäktige beslutade att godta.

ADHD-medicin hjälper många

Louise Hamilton är miljöpartistisk kommunpolitiker i Kristinehamn och arbetar även som skolsköterska. Hon skrev nyligen ett inlägg på Facebook om ADHD, som redan fått flera kommentarer och många ”gilla”. Här på MP Värmlands blogg utvecklar hon tankarna ytterligare.

Jag blir ledsen när man talar om medicineringen vid ADHD för unga, som att man ger barn ”droger”. Den terapeutiska dosen ligger en bra bit under vad en amfetaminist förbrukar! Jag har haft många elever under mina tio år som skolsköterska som använt centralstimulerande medel. En del mår illa av tabletterna, vissa märker ingen skillnad och många klarar sig utan medicin efter vissa anpassningar.

För vissa innebär medicinen att de nu klarar skolan, kan fokusera och komma ihåg det de hör eller läst och blir mindre rastlösa. Som en följd av detta ökar dessutom självkänslan. Att påstå att det är fel att ge just dem som svarar bra på läkemedlen dessa preparat är som att förmena en allergiker sitt antihistamin, eller en bipolär sitt litium. Glöm heller inte att många med svåra smärtor också får legalt förskrivna droger, i högre doser dessutom. Vem vill neka dem smärtlindring?

Därmed inte sagt att det inte förekommer överförskrivning, för det gör det. Och läkemedlen behöver ofta kombineras med extra stöd, struktur och anpassningar. Men ett barn som tar ”ADHD-medicin” är inte narkoman – och det minskar risken att hamna i självmedicineringsträsket i tonåren. Tro mig, jag har sett alltför många vuxna med för sent diagnosticerad ADHD som blivit beroende av alkohol eller amfetamin i höga doser för att få hjärnan att sluta koka. Med förödande konsekvenser.

Jag har upplevt ett par solskenshistorier om hur ungdomar som haft det riktigt kämpigt fått nya liv när vakenhetsgraden höjts på kemisk väg. Den ena handlar om en helt underbar elev med stora inlärningsproblem och usel självkänsla. Förflyttning till särskolan diskuterades och i sena tonåren blev eleven äntligen utredd (trots att modern föreslagit utredning redan i grundskolan).

Till vår förvåning visade hen sig inte vara svagbegåvad utan led av en svår ADD och dyslexi. Efter en kort tids medicinering var det en helt ny person som kunde koncentrera sig, komma ihåg vad hen hört och som klarade skolan med godkända betyg.

Varför är ADHD så vanligt idag, varför delar man ut läkemedel till så många ungdomar? Ja, det vet man ju inte. ADHD är en ”symtomdiagnos”, man kan inte peka på ett ställe på kroppen och säga att ”här sitter felet”, eller ta ett enkelt blodprov som påvisar diagnosen. Miljögifter, kolhydrater, färgämnen tror många. Mental överstimulans i kombination med fysisk passivitet kanske också påverkar. Men när jag gick i skolan på 60-talet hade jag också klasskamrater som uppvisade symtom på denna omstridda diagnos. Och tittade man närmare på dem så nog fanns det en förälder med likartade symtom. Forskningen om orsakerna till ADHD och andra neuropsykiatriska diagnoser är långt ifrån mål, man bör akta sig för att uttala sig tvärsäkert.

För trettio år sedan trodde man att såväl plötslig spädbarnsdöd som anorexi berodde på kärlekslösa mödrar. Fel,fel,fel!

Korrekt förskrivet kan läkemedel öka livskvalitén för personer med ADHD, påpekar Hamilton. Foto: Robert Halvarsson

Text: Louise Hamilton
Språkrör för Miljöpartiet Kristinehamn och Kommunalråd

Angående centralstimulantia vid ADHD/ADD lyder reglerna: försiktighet vid förskrivning, noggrann uppföljning, och utsättning av medicinen vid biverkningar som inte ger sig eller vid felanvändning. Och för oss medmänniskor: stigmatisera INTE vare sig användarna eller deras föräldrar!