Nu blåser gröna frihetliga vindar i Norge

Vårt syskonparti Miljøpartiet De Grønne gjorde i dagarna sitt bästa val någonsin. Alina Koltsova, politisk sekreterare för Miljöpartiet Arvika, har gjort en utblick till den gröna situationen i vårt grannland.

Takk

I Norge börjar det hända. Folket ser på blockpolitiken med smått kritiska ögon och partier som ligger mitt i (eller kanske utanför) höger- och vänster-skalan börjar växa och gro till sådan grad att den blockpolitiska asfalten får sina små sprickor.

Klimatet och migrationspolitiken är också viktiga teman i detta land som annars associeras med olja och främlingsfientlighet, vilket gör att dessa partier går framåt. De må fortfarande vara mindre än de tre stora; Arbeiderpartiet, Høyre och Fremskrittspartiet. Men de är på väg uppåt. Trenden började egentligen för två år sedan.

För två år sedan bodde jag i Oslo. Då passade jag på att hjälpa till att kampanja för Miljøpartiet de Grønne ute på gator och torg. För då var det Stortingsval, dvs val till det norska parlamentet. Där och då skrevs det historia. Mijøpartiet de Grønne kom för första gången, som det enda helt gröna parti, in i Stortinget. Förvisso fick de bara en parlamentsledamot, Rasmus Hansson, men nog är en mer än noll. Man kan se det som en språngbräda mot grön framgång. Vi som var där såg det redan då. Det lilla partiet som ingen tidigare brydde sig om fick sitt strålkastarljus mot sig.

Men i övrigt var det norska stortingsvalet ingen framgångssaga. Förvisso, om man inte är vänster, kanske det var till en glädje att regeringen med Arbeiderpartiet (= socialdemokraterna), Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet denna gång var över. Høyre (= norska moderaterna) hamnade etta på den norska politiska prispallen, och valde att bjuda in xenofobiska Fremskrittspartiet till sin mörkblåa regering. Fremskrittspartiet fick sig en hård smäll i opinionsmätningarna efter 22 juli 2011, de flesta av er minns varför och vad som hände. Det hindrade inte dem från att bli det regeringsparti de är, vilket märks bl.a. i den strama flyktingpolitik som landets regering bedrivit. Någon liberalism utom den marknadsekonomiska finns det inte röken av i denna regering. Men nu blåser det andra vindar.

För två dagar sedan var det kommun- och fylketingsval ( = landstingsval) i Norge, vars valvaka jag följde hemifrån lägenheten i Arvika, mindre än en timme från riksgränsen till landet i väst. En skillnad mellan svensk och norsk politik är att parlamentsvalet är ett eget val, med fyra års mellanrum. Kommun- och fylketingsvalen sker också med fyra års mellanrum, fast två år innan (eller efter) stortingsvalen. Antecknar det här så att ni inte blir förvirrade.

Men hur som haver. Under åren som gått har Fremskrittspartiet gått ner kraftigt från sina 16,2% för två år sedan och är nu på 9,5%. De partier som ökat är Senterpartiet, Arbeiderpartiet, Kristelig Folkeparti (= norska KD, fast mer mitten och frihetligt) och Miljøpartiet de Grønne. Den stora vinnaren på den norska prispallen är Arbeiderpartiet med sine 33%. Men mest ökning har det blivit för Miljøpartiet de Grønne, det lilla parti som med 3,3%-ökning nu ligger på 4,2%. De har mångdubblats i flertalet fylken och kommuner. I Oslo är de det tredje största partiet, större än Fremskrittpartiet t.o.m. Snacka om grön blomstring!

Vad gäller den politiska skalan i Norge finns det visst höger och vänster, sådär traditionellt att de två stora partierna är ett socialdemokratiskt och ett konservativt (eller bara borgerligt). Men det förklarar inte norsk politik så enkelt. Även om det finns ett parti med grön ideologi som utgångspunkt, så finns flera partier med gröna tendenser. Dessa är Venstre (= liberalerna, Norges FP), Sosialistisk Venstreparti, Senterpartiet och Kristelig Folkeparti. Dessa har bl.a. kämpat för ett nej till oljeborrning i nordnorska Lofoten, Vesterålen och Senja, vilket var den stora frågan för två år sedan.

Det går att dra många slutsatser av varför det blivit just dessa partier som gått framåt, och jag har inte alla svar på alla frågor. Men det finns frågor som tydligt engagerar människor. Miljösaken är ett, där det pratas om grön energiomställning. Vilket kan tyckas intressant i ett land känt för sin oljeexport. I vissa specifika oljekommuner har Miljøpartiet de Grønne fått enormt uppsving, som t.ex. Stavanger med 5,2% (+3,9%). På den fronten pratas det mycket om kommande generationers frihet att slippa städa undan all skit som vi idag matar planeten med. Friheten att i framtiden kunna få andras ren luft. Friheten att kunna få välja ekologisk mat och rent vatten. Friheten att få ha sin unika fjällrika natur bevarad. Friheten ur ett holistiskt perspektiv.

En annan sak är den om migrationen och flyktingströmningarna. I den frågan kan vi se bristen på engagemang hos den mörkblåa regeringen, som försöker lura människor att allting löser sig, bara vi ”hjälper dem på plats” i Syrien, trots att landet är helt omöjligt att vistas i pga brutalt krig. Denna regering resonerar som om de glömt sin historia, att normännen för 75 år sedan också var flyktingar (i Sverige bl.a.) under Andra Världskriget, då Oslo och många andra städer nästan bombades sönder.

Men i den frågan kan vi också se engagemang hos just Miljøpartiet de Grønne, Senterpartiet, Venstre, Sosialistisk Venstreparti och Kristelig Folkeparti, och hos folk flest. Under senaste veckan med den virala transnationella parollen Refugees Welcome visade också det norska folket vad de helst ville ha. Speciellt under den veckan fick Fremskrittspartiet mycket bakslag.

Och ska vi koppla detta val till frihetlighet, så vad betyder frihetlighet om inte friheten att få röra sig över nationsgränser, att få komma till trygghet undan krig och förtryck? Det är, om något, en universal grundbult för liberalismen. Och det är den liberalismen jag vill lyfta. Värde-liberalism om ni så vill kalla det. Med andra ord, människan och hens värde är alltid i centrum.

Och det är också vad som är i centrum för Miljøpartiet de Grønne (förutom miljö och klimat) är människovärdet. Det är rena självklarheter, att människor flyr för att kunna leva ett normalt liv utan vapen eller bomber mot sig. Att stänga gränser är det inte tal om. Totalitära länder gör det, men så ska det inte gå för Norge. Inte enligt mittenpartierna iallafall.

Det skall också nämnas att även om Senterpartiet har suttit i regering med Arbeiderpartiet så är de ett mittenparti. Venstre, Miljøpartiet de Grønne och Kristelig Folkeparti är mycket likaså. Kristelig Folkeparti har inte genomgått samma högersväng som svenska Kristdemokraterna. På så sätt ser norsk politik rätt annorlunda ut från svensk politik. Vi prata om skalan grön vs grå och frihetlig vs icke-frihetlig.

Under min tid i Oslo var stämningen väldigt optimistiskt från vårt gröna håll. Jag kände det egentligen hela år 2013. De friheliga vindarna skulle flaxa fram, snart var det att fara och flyga uppåt. Och uppåt flyger vi. Vi var först, kanske sist, men består ändå alltid. Jag avslutar med en textfras från en låt av ett av mina favoritband, Sisters of Mercy: First and last and always, my calling, my time! First and last and always, mine!

Text: Alina Koltsova
Sekreterare för Miljöpartiet i Arvika

Fler av Alinas texter finns publicerade på Frihetssmedjan, en bred liberal idéportal. Där figurerar också denna krönika.

Annonser

Refugees welcome – Karlstad

Igår hölls manifestationen Refugees Welcome i Karlstad på Stora torget. Det var vi i Grön Ungdom Värmland som tillsammans med SSU Värmland anordnade manifestationen i syfte att uppmana makthavarna att döden på medelhavet måste få ett slut, vi måste öppna gränserna nu!

Handklapp

Manifestationen skedde först i Stockholm på initiativ av Grön Ungdom, som samlade över 15000 människor. Även i Göteborg stod människor upp för asylrätten och för allas rätt att ta sig till trygghet, och nu har vågen spridit sig runtom i Sverige. Karlstadsborna var tydliga – denna humanitära katastrof kan inte fortgå längre, vi måste frångå Dublinförordningen, riva murarna och öppna gränserna!

Vi vill också passa på att tacka alla som kom, och även de organisationer som stod bakom gårdagens manifestation, det var ett flertal ungdomsförbund men också Rädda barnen, Röda korset, Svenska kyrkans unga, Karlstad mot rasism samt ABF.

Johan Andersson som är språkrör för Grön Ungdom Väst talade, och jag tänkte avsluta detta blogginlägg med hans tal, ett tal som gör mig stolt att tillhöra den gröna rörelsen.

Johan Andersson

”Jag kom till Sverige den 1 juli 1996. Då föddes jag på BB här i Karlstad. Den 9 september 2015 kom nioåriga Bessan till Sverige. Hon kom hit efter en livsfarlig flykt genom Europa.

Jag förundras över att det finns tankar om att jag skulle ha större rätt att leva här än Bessan, för det finns verkligen ingenting som säger att jag har den rättigheten och inte hon. Vad är det som säger att det här är min plats på jorden och inte hennes? Ingenting. Det här är inte mitt land och inte ditt, det här är vår jord och vårt gemensamma jävla ansvar att hjälpa varandra när det krävs.

Igår höll min fantastiska kompis Mona tal på en liknande manifestation i Göteborg. Jag tycker hon uttryckte sig så träffsäkert när hon sade att ”livets lotteri må bestämma var vi föds, men det ska fan aldrig bestämma var vi ska bo.”

Hon sa också att det är politik som skapat situationen.

Det är politik som gör människor till flyktingar.

Det är politik som gör att människor drunknar i sina försök att i sjöodugliga båtar ta sig över ett stormigt Medelhav till Europa.

Det är politik som gör att människor kvävs till döds i människosmugglarnas lastbilar.

Det var politik som gjorde att treårige Alan spolades upp drunknad på stranden.

De senaste dagarna har en våg av omtanke svept över Sverige. Privatpersoner, politiker, föreningar och organisationer har i manifestationer som den här stått upp för medmänsklighet och uttalat sig om vad som behöver göras. Jag hoppas att det inte bara är tomma ord om kvotflyktingar, transportörsansvar och Dublinförordning, som syftar till att få motta folkmassornas jubel, utan att de menar allvar verkligen ser till att det blir en förändring.

Att vi inom en så snart det bara är möjligt kan erbjuda människorna som flyr lagliga vägar in i EU, och, väl här, ge dem ett tryggt och värdigt mottagande.

Att inga fler treåriga liv ska behöva sluta som Aylans, och att vi kan ge flickor som Bessan en trygg och säker framtid.
De senaste dagarna har visat att det finns hopp. Vi säger välkomna hit, flyktingar. Välkomna hit, människor. ”

Text: Matilda Edvardsson
Språkrör Grön Ungdom Värmland

För mer information från Grön Ungdom Värmland, surfa in på deras hemsida och Facebook